ett lock av tystnad har lagt sig över staden.
stjärnorna faller som fosforvit snö i natten.
under gatlyktorna tänker jag;
vad händer om de slocknar?
går vi ur huse och tänder eldar längs med vägarna?

i tillit lever vi
bakom fasader av betong och metall.

i samma flod flyter vi, en enda kropp.

lösgör man sig kan man kravla sig upp på
stranden och ser världen spolas förbi
i ultrarapid.
allt skall bli rent för dennes inre blick.

på strandkanten är mörkret fullt av ljus.