jag har anat ditt kvidande i mörkret,
men dina ord har gått förlorade.

om natten ruvar du på hemligheter
bland nakna stammar.
kastar dig fram över hus och bakgårdar.
med släckta fönster är världen blind,
och du flyger fritt.

med svarta ögon som inte vänder bort blicken
sveper du in mig i ett töcken av dolda sanningar.
som ett ihoplappat täcke, en väv av drömmar.

för ett ögonblick kan jag se diamantens alla fasetter.