Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

marsipanskeppet



förväntningen
som låg och väntade
förväntningarna
som låg och vilade
tryggt kring ett
kluckande kluckande
kluck kluck kluck
vi ligger här stilla


som sanden som skaver
emellan för och vän
som ett sår ett litet
sår en flisa ett sår


det är inte vår
sak inte vår sak
att få saker att
få saker att få
platser och tak
eller väntar eller
du har redan gått


jag kom att tänka
det var en doft en
från förut och då
en bild emot
en annan himmel


emot en annan himmel
emot en annan himmel
de har väntat nu de har
en ingenting en oval en


så tänkte jag
på dina händer
de som var varma
de som var varma
för dagen var varm
det var den och träden
havet var varmt
det var varmt


ett leende
försvinner
på ett ögon-
blick
klick


hur skall mitt skepp
kunna fara på dessa
på dessa otrygga hav
när jag är jag är jag
det är vad jag är
är är är jag är
här


kieslowski kan inte
jag måste lära mig
lära mig höra lära mig
ljuga ljuga ljuga
jag måste lära mig
för och vän och
tidningen! alltid
tidningen!


jag måste ta mina ögon
jag skall gå med dem
till solen så att solen
kan tända adventsfikat


alla ville de ha sig
en liten smakbit!
gratis är gott!
gott gott gott.


så stelnade världen
och havet blev is
och isen var hård
så för och väntningen
drunknade


jag måste sluta vänta
jag måste sluta vänta
jag måste sluta vänta
en död blomma
kan inga händer
värma.






Fri vers av Elin Katten Lo VIP
Läst 275 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-12-05 23:39



Bookmark and Share


  August L S
Väldigt bra. Samtidigt lekfull som gravallvarlig. Det är de där snabba associationerna som liksom kastar det hela framåt, som du gör bra så ofta. Och sättet du upprepar på, ett halvt steg tillbaka och ett stort framåt. Det är som att berättaren vill övertyga någon om att det faktiskt är som den säger, kanske bara sig själv. Det är väl så man får göra när någon försvunnit och man känner sig ensam på ett stort hav som ligger fruset. Ibland kommer folk förbi och vill ha något utav en.

Tredje stycket fäste jag mig alldeles särskilt vid. Jag vet inte vad det är, men det ligger en känsla i det. Som att man är lite förvirrad och inte hittar sina nycklar och sedan när man gjort det har den man var med inte orkat vänta på en utan gått sin väg. Det var förstås en lite långsökt koppling, men det kändes lite så.
2010-12-07

  C.Källner
Hm
2010-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Elin Katten Lo
Elin Katten Lo VIP