"Kan du skynda dig lite? Jag kommer för sent annars!"
"Lugna ner dig. Jag knyter skorna."
"Du. Käfta inte. Då skjutsar jag dig inte."
"Men snälla... Okej, jag kommer. Är det kallt ute?"
"Inte om man går. Men eftersom vi ska cykla, eller jag ska cykla och du lata dig, så kommer det bli hyfsat kallt. Så jag skulle dra på mig en jacka över den där tunna tröjan om jag vore du."
"Zlatan skulle inte bry sig om det. Jag kan väl inte spela fotboll med den feta jackan! Och du är inte jag."
"Nej, du är inte jag, men du är fan inte Zlatan heller! Och käfta inte, då skjutsar jag dig inte."
"Kvinnor... Nä, men jag ska bli som Zlatan, till och med bättre! Jaja... Ska jag låsa?"
"Det vore bra. Din storasyster här har tyvärr glömt sin nyckel. Men vänta lite! Har du med dig grejerna till träningen? Pappa ska ju hämta dig direkt efter skolan."
"Kvinnor alltså. Klart jag har, inte fan skulle jag glömma grejerna! Har jag någonsin gjort det eller? Nä? Bra!"
"Ursäkta mig då! Ville bara påminna dig. Och dessutom så är jag inte kvinna, okej? Jag är fortfarande tjej, lillkillen."
"Tjejerna i min klass har fan inte sådana där pattar!"
"Säg inte så där! Och för helvete, jag är minst lika platt som du... "
"Besserwisser eller vad det heter på dig! Sällan att du är platt, bruden."
"Det var droppen. Du får gå."
"Men Hanna! Jag börjar om tio minuter, jag blir sen ju! Jag kommer fan frysa ihjäl!"
"Jaja, hoppa upp snabbt då. Och håll mig om midjan, inte uppe på brösten som du brukar, pervo!"
"Tack snälla rara älskade syrran! Pfft, ofta."
"Varsågod. Och det brukar du göra. Du känner det bara inte."
"Om det där är dina pattar är du nog fan så platt som du sa."
"Precis. Akta dig för min väska nu. Fan vad styret var skevt då!"
"Hm, oj."
"Aja, det är nog bara att trampa på som nu... Nog om det, vad ska ni göra idag?"
"Vi? I skolan? Stirra på en tavla och lyssna på lärare, antar jag. Vadårå?"
"Bara undrade. Själv tror jag att jag ska skolka."
"Du skolkar ju alltid, Hanna, det börjar bli lite sjukt här... försöker inte du typ få bra betyg eller så?"
"Jo, men jag orkar inte vara i skolan. Är så jävla trött på allt och alla. Och jag får faktiskt MVG på de prov jag gör."
"Men i nian måste man väl vara på lektionerna också? Eller hur?"
"Givetvis. Fast man måste tänja på gränserna också. Men du får aldrig skolka Hannes. Lova det."
"Du skolkar ju, du kan inte säga till mig... Men orka skolka ändå, vad fan ska man annars göra? Spela fotboll kanske, men själv blir det lite trist."
"Åh, du är så otroligt oskyldig, grabben! Ibland avundas jag dig."
"Ha. Tack eller något, hum. Vafan. Du då, Hanna, vad är du skyldig till?"
"Mycket mer än du tror vännen. Mycket mer än du tror."
"Inte du som sparkar sönder fönstren i skolan då? Haha, skojade bara."
"Skulle aldrig sjunka så långt, Hannes, aldrig. Kan väl säga så mycket som att jag är skyldig för mitt uppträdande och beteende."
"Det är bra, det var ändå Johan i åttan som gjorde det, ha. Vad för beteende? Du är väl snäll och så eller vad?"
"Du har bara sett en sida av mig, lillbrorsan. Och dem andra kommer du aldrig att få se..."
"Nästan läskig ju, lägg av nu va! Det är inte ens skoj."
"Jaja, vi är ändå framme nu. Hopp av."
"Tack för skjutsen! Och du, jag tycker inte du ska skolka idag."
"Varför inte?"
"För att... För att du är bäst ju. Vi ses i kväll!"
"Vi syns. Men du, ge mig en kram först."
"Man kramar inte sin syrra. När folk tittar, alltså. För att jag är snäll då."
"Inget att skämmas över, grabben! Alla är rädda för din syrra ska du veta. Så de kommer bara tycka att du är cool."
"Åh, ja, värsta gangstern ju. Som kramar sin brorsa. Aja, vi ses! Jag börjar typ nu."
"Hej då. Vi syns ikväll!"
"Ses!"