jag skulle utan tvekan
sälja mina skor
för att få känna det där
varma, mjuka, starka
som är du

jag hade följt dig, letat
när jag återigen fann dig
i min närhet igen
intill mina jeansklädda knän

"får jag krama om dig?"
dina långa, smala armar
som jag bevakat
var öppna för mig

"gärna för mig"
"guds frid. hoppas det blev rätt."
"vad sa du?"
"hoppas det blev rätt."
"gör jag med."

jag önskade
att jag tvättat håret
istället för att ägna
mina tankar åt japan

vars dotter alltid
och framförallt nu
värmt upp och gett
mina kinder en mer
tilldragande glans

förstår nu varför jag aldrig
förstod matematik
priset på mina skor
räcker inte ens till hälften

för jag vet inte ditt namn