barfota sommarfötter slår
mot nyvattnad asfalt
med randiga tygskor i hand

över barriärer av rostigt stål
tappar hälften av mitt hjärta
i den daggvåta sluttningen

rafsar upp drömmarna i famnen,
placerar dem i bakhuvudet
hoppas att vinden skall vända
föra turen tillbaka till mig

det blir bara halva bilder
om jag ens ser dig därborta
aldrig har du uppstått hel och ren
inför mig

så jag önskar att jag kunde
få tillåtelse att sova för alltid
för att i slutändan förhoppningsvis
kunna hålla din hand