Stora snöflingor faller mot marken. Stora bomullstussar av snö slår de mot huvudet som färdiga snöbollar. Hade jag haft ett paraply, hade det låtit som hagel.
Som på film slår jag ut armarna i ett varmt välkomnande och höjer huvudet mot skyn. Skulle jag inte gjort. Jag fick en stor flinga rätt i ögat. Jag böjer ner huvudet igen och känner hur den rinner ner längs min kind, precis som en iskall tår. Fast jag är inte ledsen. Snö är vackert, påminner lite om både bomull och grädde. Fluffigt, mjukt, och farligt på samma gång. Ett försiktigt finger som försöker ta en bomullstuss, men som kastar i väg den förtvivlat som om den har bränt sig och grädden får jag bara ont i magen av att bara se på. Jag är allergisk mot båda. Kan man vara allergisk mot snö?

Familjen – It Began In Hässleholm dunkar hårt i hörlurarna och det är förvisso sant. Min farmor kommer där ifrån. Jag, ja lilla jag kommer i från ett varmt land egentligen och sen hamnat i många kalla städer i detta avlånga land. Det är kallt. Tiden går fort, både i livet och just nu. Min cigarett är slut och jag ler vid åsynen av att min bil åter igen ska bli en snöfigur. Jag har ändå inget att passa i morgon. Jag siktar långt och kastar min döda cigarett mot en växande snöhög och går in genom den port som ekar i sin bekräftelse om att jag smitit ut i det snöfall av naturens kalla bomull..