Tankarna snurrar så mycket att magen vänder sig.
Verkligheten är en äcklig plats som alltid gör sig
påmind när jag minst behöver det.
Mitt hem är fyllt av kärlek och tro som snart åter
ska smitta av sig på mig.
Jag som var den som hade starkast tro, men har nu tappat den för en lång stund.
En bekant hopplöshet knackar på dörren och undrar om den får komma in igen?
Jag kryper upp i min älskades leende och finner trygghet medan jag tar en klunk glögg och andas in kärlek.
Tankarna lättar för varje klunk och för varje kyss lugnar sig magen och jag kan åter vifta bort den onda verkligheten som står i trappan och stampar.
Åter igen kan jag börja TRO!