~*~

Av buskar och vildmarkens snår hade förbryllat
Alla stigar av Människa eller Djur som den vägen hade passerat:
En enda Port där blott fanns, och som vette em't Öst
På den andra sidan: vilken då ärkeförbrytaren den såg
Vederbörlig ingång missaktade, och i ringaktning, [180]
Med ett nonchalant språng högt överhopp'de gränsen
Av Kullen eller den högsta Vallen, och helt innanför
Ljusen på sina fötter. Som när en kringstrykande Varg,
Vilken hungern driver att söka nya jaktmarker för sitt byte,
Bevakande vart Herdarna stänger in sina Flockar i fållan om kvällen [185]
Uti inhägn'de Skjul ibland fälten trygg och säker,
Hoppa öfver stängslet med lätthet in i Fållan:
Eller som en Tjuv inriktad på att ta utav pengarna
Hos någon rik Borgare, vars solida dörrar,
Med tvärslå och regel, inga angrepp fruktar, [190]
In igenom fönstret där kliver, eller öfver takets tegel;
Så klev väl denne förste storslagne Tjuv in i Guds Fålla:
Sålunda sedan dess in i hans Kyrka usla Legohjon kliva.
Därifrån upp han flög, och uppå Livets Träd,
Det mittersta Trädet och det högsta som där växte, [195]
Satt likt en Storskarv; ändock ej verkligt Liv
Därigenom återfann, utan satt planerande Död
För dem som där fortl'vde; ej heller uppå nåden tänkte
Av denna livgivande Växt, den blott bruk'de
För utsikten, vad som väl bruk't hade varit slutet på försäkran [200]
Om odödligheten. Så lite ändå vet


John Milton 1667

LPWJ svensk version 15/12/10

Förlorat Paradis: Bok I - III (J.Milton)