snön faller som toner i ett klockspel
den bär på något klarare än
kyla från öst
den kryper inte för status & fäller
dig aldrig för fel och brister
sådan kväll ikväll blev du
den jag längtat, väntat på
i tider av
ett upplöst bröst




sådan kväll ikväll
jag gömmer ansiktet i handfatet
studerar de dansade prickarna
tills de flyter ihop
en helt ny art av snö
varm trygg och svart
överfaller
från ögonfransen ned
till svanskotan marscherar
ryckningar




jag blev en ledare
lät all smärta ni samlat
strömma genom mina våta händer
knäppta över hjärtat
tog emot er, mötte varje stöt
med än mer isolering
men jag blixtrade i en tyst eter
drog mig till skuggan i en
bländad rymd