Du har hört hösten i takrännorna
svarta plasthorn ringer ut och stjärnhimlen
vill se dig konkurrera om esplanadens vackraste vy
att tänka sig mitt liv utan dig
är som en bar utan en enda stamgäst
som en sol utan en väst att gå ned i
så ut med det gamla, jag brukade vara splittrad
hos dig vill jag bara vara splitterny




& du kunde varit långt bort
längre än dit någon når
ingen kunde vara gladare än jag
att du stannade kvar
har inte ångrat en minut av nåt
man kan förbanna en döende sol
men aldrig den som dör över
din lyckligaste dag




Så gå ut och sjung i de fallande löven
brandgula regn till din bästa musik
blossande kinder längs asfaltsflodens stränder
gatorna är dina där du går
& och det jag ser är vad jag får
gröna drömmar skakandes av skratt
i en vidsträckt natt vet jag ingen bättre plats
än i dina nära händer