Vi som aldrig blev något
som bakbundna av tidigare åtagande
gled genom universums fingrar
Vi som aldrig blev av
aldrig fast i rutiner och vardagliga krav
vi kan leva förevigt

Längst bak i huvudet håller jag om dig
och minns strömavbrotten, det närmaste vi kom
försiktiga bredvid varandra i din säng
Så rädd för uppenbara rörelser
ingen ville såra någon, så förstörelse
men inte heller skiljas åt

Jag tänker på dig ofta
hör att du träffar honom igen
Nu har jag någon att älska och som älskar mig
Jag vet att det var längesen nu
i tunga kängor med en cigarett satt du
medan björklöven föll över oss

Vi som aldrig blev något
skrev dikter åt olika håll
Vi som aldrig blev av
kan sakna varandra ett helt liv utan att mötas
kan drömma på randen till förbannelse
utan att aldrig våga komma fram