Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kort beskrivelse av känslan om något man hade men sedan miste.


Allt skulle ju bli så bra!

Allting var så bra,
lyckan fanns,
kärleken fanns,
jag brann,
du brann,
det var vi mot världen, trodde jag.

Någonstanns brast det på vägen,
du ville ditåt,
jag ville ditåt,
vi stod vid vägskälet tittade på varandra,
du såg på mig och jag på dig där skildes våran gemensamma väg.

Jag ville skrika,
jag grät,
livet sprack för mig,
tomheten fanns bara kvar,
jag är maktlös,
jag är rädd,
rädd för något nytt,
jag vill ha det vi hade det som en gång fanns och jag vill inte ha något nytt.




Fri vers av klantfia
Läst 233 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-12-17 14:03



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
Det är hemskt det där att vara kvar i något som inte längre finns. Jag vet allt om det. Men det får ha sin tid. Det finns något nytt som man inte får vara rädd för. Man måste vara modig och det vet jag du är. Kram.
2010-12-17
  > Nästa text
< Föregående

klantfia
klantfia