du, lille vän, du har tröttnat på gräs. LSD och kokain.
Du vill ha nåt med fräs, nått tyngre.
Då kommer en "polare", en "vän" så fint och sa:
"Får jag presentera fröken Heroin."
Men innan du börjar leka med mig,
så låt mig berätta hur det blir med för dig.

Jag ska förföra dig och göra dig till slav;
jag har sänt starkare kvinnor än du till deras grav.
Du tror att du aldrig ska bli som de andra.
Slav under vallmon, mot avgrunden vandra.
Du börjar att sniffa mig försiktigt en dag
men sprutar mig ändå i armen efter ett tag !
Och har jag blivit insläppt i blodet ditt,
kommer suget efter mer och du kommer att mista ditt vett.

Du lurar din mor, och för en tia eller två
är du beredd att ljuga, sparka och slå.
Du flinar och bedrar för min dövande charm,
är bara tillfreds med mig i din arm.
Den dag du inser vilket odjur du blivit lovar du:
"aldrig mer sil", dyrt och heligt.

Men om du tror du är cool , säker och trygg,
försök kasta mig, fröken Heroin, av din rygg.
Du spyr, får kramper, värken aldrig vill sluta,
dina nerver skriker efter en sista spruta.
Du svettas, du fryser, abstinensens smärta,
kan bara mitt vita pulver lätta.

Det finns ingen utväg. Låt bli att leta !
Du vet du är fast. Låt bli att streta !
Du rusar till langaren desperat, och sen
du välkomnar mig i din arm igen.
Och när du väl kommer åter, precis som jag sa,
så skänker du mig din kropp, din själ får jag ta.
Du ger upp din moral, ditt hjärta blir hårt
du blir min till döden skiljer oss åt !