Stormvinds snöfall sväva i vintrig by,
flingorna falla fritt från molntung sky.
Vackra vita vidder skapad av kristall,
djupa drivor döljer allt med sin vall.

Endast en ensam liten tomte där stå
vågar vandra varhelst han vill gå.
Söker sig skydd i ladans trygga loft,
finner fatets föda känner grötens doft.

Städar så stallet mockar dyngan bort,
flinka fingrar föser, smuts av all sort.
Strålande stallet skiner av tomtens gnid,
trött tomte törnar in i sömn av frid.

Nattens nisse njuter i stallets skulle,
tills tidig timme nalkas horisontens kulle.
Tacksam tomte traskar bort från logen,
liten luva lyser röd mot den väntande skogen

Sagan slutar sålunda på detta sätt,
verket var verkligen att skriva ej lätt.

© Boa Berg
2005-12-06
04:05