Den här timmen
mellan passerat
och vad som än händer

Jag brukade kalla den
vargens timme

Men nu
känns allt så mörkt
litet och ensamt
då jag försöker förstå

Jag är inte en varg
fast jag ylar
då och då



Det är 17 mil
till min hemstad
och det kanske spelar
roll men vem räknar
vilsna steg

Jo jag
Jag räknar alla dom
naiva ivriga steg
som ledde mig bort
ut och in

Jag skulle bort bort
bara bort

Den här timmen är
sanningens stund

och jag är
ensam
själv
och kan inte ta mig upp
från den här mattan

Legat för länge så
mönstren har börjat få liv
och de säger mig jag måste
tillbaka

Där människor pratar dialekt
röker inomhus
stavar volvo med ö
och ser ut över trädens toppar
i tron om att någonting finns
att förstå

Jag var en varg
som ylade mot månen








Jag ylar på
men det ekar
så ensligt mellan
höghus och betong