Södersjukhuset
gotlandsgatan med latte
och en bortglömd lägenhet
för hundra år sen där jag började
gå vilse i en kjol jag ville byta

Folkungagatan
där de säljer tulpaner
när det blir vår vidare
mot slussen massa skit
gamla stan med sittplatser
tcentralen och plastpåsar vidare
mot st eriksplan för att köpa mjölk
där jag glömde min plånbok
och sen tillbaks igen hela vägen hem
utan att passera gå en enda gång

Jag sitter längst bak i bussen
och glömt vart jag är på väg
Vet någon bakom observerar
min nacke som känns sned
Jag är inte på väg någonstans
som har en hållplats men att inte
känna igen sig kan vara en början
och ett tecken på nåt klokt jag
ännu inte vet men det är nog
en illusion
för livet är inte som på film
Musiken luras och jag minns inte
ditt ansikte för det finns bara
en låt kvar vi lyssnade på

Jag sitter bara och tänker på
vad som händer sen
Vad som händer sedan när man
tar beslut som inte går att ångra
Finns hållplatserna kvar utan mig
Fortsätter livet utan mig
Kan det verkligen vara så

Tomma blickar möter ingen
De blundar hellre vidare
mot ingenstans

Jag vill inte att du går på
samma buss som jag