Hopp sudde rudde rudde
rullan lej...

Så gick jag ut på farstubron
kylan var bitande
                skrikande
efter total uppmärksamhet.

Spanade ut över vitt
stort fluffigt vitt
grå ostkupa över det hela.

Vet inte vad jag skall tycka,
vackert eller trist?
Kanske vacker tristhet?
Trist skönhet?

Snö är sordin på landskapet,
absorberar allt.
Ljud  Liv  Skräp

Går längs skottad stig
till postlådan.
Den är tom.
Har brevbäraren varit här?
Om så är då är dagen räkningsfri.
Troligare är att brevbäraren
inte varit här ännu.

Spanar.
Lyssnar.
Det är tyst,
bara så oerhört tyst.

Går tillbaka
in i värmen,
till katten
och till kaffet som är klart.
Häller upp en kopp,
tar ut den till soffan,
plockar fram en vinylplatta
med Grus I Dojjan.
(Slarvigt Men Säkert heter den)
Lägger den på skivtallriken,
sänker pickupen,
hör den glada svängiga musiken
fylla rummet.

Katten vänder sig i sömnen,
sover vidare.

Jag sätter mig ner vid datorn
och går in på poeter.se