klofingrar , stålspjut. varför farfar?
när jag var fyra förstod jag inte, nu är jag åtta
förstår att jag är ful och äcklig. du doftar alltid sprit.
klofinger, stålspjut.

jag spelar så död jag kan, men mitt skenande hjärta
avslöjar min existens, jag droppar blod. ur underliv.

mamma och pappa ni lämnade mig, bor hos änglarna nu
jag tror det är mitt fel, därför gör farfar så.
farmor gråter ibland, jag har hört henne utanför min dörr.

jag tror hon hatar mig, jag dödade ju mamma och pappa.
så klofinger och stålspjut måste straffa mig.
min mun smakar alltid surt efter farfar.

ingen hör, om någon får veta. då dör nog min lillebror.
farfar har viskat det. och han vet. jag dödade ju mamma och pappa.