skuggor

ljusskygg inför allvaret
mörkrädd inför dagen

vaknar inför det nya
ser skuggor

det egna som var jag
raderas, blåses ut

endast ett bloss i stjärnerymd
var mina förhoppningar

Fri vers av sunnanvind
Läst 414 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2010-12-30 23:56

Skriv ut
Spara som PDF

Eaglemountains Mycket innehåll, och flera budskap i denna text ... 2011-01-24

Lasseman Nästan som att vara nån annan, än den man vill vara.. applåder 2011-01-22

Mr Lindemann Skuggor som falnar in i dagen låter en veta av ens existens på ett mörkt och obehagligt sätt 2011-01-22

Freeman Åh vilken poesi, vackra ord om starka känslor och tankar! 2011-01-12

aol bara så berörande rader, blev så tagen, tack 2011-01-12

Annette Andersson En text som berör mitt innersta. Jag känner igen mig själv i dina rader. Du har på ett mycket skickligt sätt fångat känslan av litenhet inför det stora, en sorg och ett vemod... och uppgivenhet. 2011-01-01

ej medlem längre En text som i mångt och mycket beskriver en upplevelse av förlust och en sorg över allt som kanske grusats och gått om intet. Det är en tät och fokuserad dikt som med bara några få strofer förmedlar en koncentrerad känsla av besvikelse, saknad och den uppgivenhet som man tyvärr emellanåt kan känna inför tillvarons ibland bara alltför hårda realiteter. Det finns ett dunkel här och ett tragiskt vemod, precis som om man nyss sett bågens sträng brista och fått alla förhoppningar krossade. Samtidigt kan jag dock även tycka att dikten är vacker i all sin ödsliga tomhet. Särskilt det sista stycket, "endast ett bloss i stjärnerymd var mina förhoppningar", leder tankarna till de gamla romantiska poeterna och påminner om livets förgänglighet, ändlighet och korthet. Det är en formulering som närmast gnistar och även i denna tragedi finns en skönhet. Någon slags öppning och kanske t.o.m. en renande kraft som helar. 2010-12-31

anits Mycket vackra rader, som berör mycket 2010-12-31

leelee Kan inte finna ord att beskriva vad jag känner när jag läser din text. Kanske förlust? Kanske sorg? Kanske litenhet i detta enorma universum vi befinner oss i? Men det griper tag i mig. Tack! 2010-12-31

Blåbäret jättefint formulerat och väl fångad känsla och försvinnande lätt är vi, in bland skuggorna där ingen riktigt ser en vi får börja med att tända ljusen försiktigt då det svider längst bak i ögonen när det blir för starkt 2010-12-31

Bibbi Vid allt står EN trofast kvar vid Din sida. 2010-12-31

walborg Vilken styrka att kunna skriva så fint om smärta, saknad och sorg. 2010-12-31