Som att bara tömma
champagneglaset
och hoppas
att raketerna har rätt
att allt är vackert
eller blir det

att öppna en dörr
mot natthimlen
och den långa vägen framåt
och stänga dörren bakom sig

låsa än en gång om sina drömmar
med den lilla nyckeln
man hade till rosa dagboken
i tryggt förvar i flickrummet

och börja gå
på ekande klackar
igen

Där och där
så vackert
i förbifarten

som leende och läppar

Allt vackert visar sig
håller andan en stund
ett fruset ögonblick
som väntar tills jag passerat
med min axelväska
dinglande och dunkande mot höften

Jag ler tacksamt
andas in djupt
och bestämmer mig
för att minnas.