Idag, mina vänner, mår jag illa över alla äckliga känslor jag känner för män. Ingen ska känna sig utvald, ingen bortvald, utan alla i allmänhet. Jag mår illa över situationer som får mig att må illa mer och över alla de slampor som de egentligen är.

Igår äcklades jag av varje blick och komplimang som kom från en manlig röst. För att inte tala om hur deras vidriga ord trängde sig igenom mig även fast jag inte hörde dem. Jag visste vad som sas, och även fast det var en unik upplevelse för dem, så kände jag mig illamående. En önskning hade varit att ha en stor vodkaflaska i närheten bara för att svälja en enorm klunk och visa vad jag egentligen kände för dem.

Numera är jag immun mot allting som inte förtjänar min intelligens, känslor, rörelser eller blickar. Jag är immun mot allting som har ett hjärta som slår. Jag är äcklad av allting som betyder världen för mig. Så jag kan väl inte vara mer god än så här?

Och juste, att hålla löften har aldrig varit er starka sida.