jag vill skriva
jag vill skrika
jag vill vara
den jag är

jag vill andas
på riktigt
jag vill finnas
där ni är

jag vill inte
följa någon annan
men jag är inte rädd
för er

och hundratvå tåg har lämnat stationen
men jag behöver fler
ja, jag vill vara normal
men vad menar ni med det?

och lycka och sorg
det är det jag vet
för jag har aldrig klandrat andra
för vad jag känner

jag vill rymma
mig själv
och alla
dem andra

jag vill göra
allt
och ingenting
sådant ni gör med varandra

och ibland händer det
att jag tappar fotfästet
att jag inte vet
vem jag är

att jag sätter på mig en kappa
som jag inte klär
men jag har aldrig ångrat
mina val