Du var en av dem första att protestera mot övertagandet
du ledde demonstrationer, protester och uppror
du gav regimen aldrig någon ro
ditt motstånd stavades sanningen
dina vänner fängslades
din familj fängslades
dina arbetskamrater fängslades
allt du hade togs ifrån dig
du fortsatte kämpa
du fängslades, torterades, hotades med avrättning
det brydde du dig inte om
men dina vänner, din familj, dina arbetskamrater
de brydde du dig om
de fick dig till slut att ge upp
kampen mot regimen
blev övervinnandet av alla inre skuggor
tvingad till ett liv i låtsad ro
tystnadens liv av förtryckta känslor och tankar
du fick ensam skämmas över hoppet


Efter regimens efterlängtade kollaps får du så frågan:
hur kunde du låta bli att göra motstånd?
hur kunde du ge upp?