Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lindanserskan som glömt glädjen i livet


Dömd att leva sitt
liv, balanserandes
på slak lina
spänd över jorden
från norr till syd
från öst till väst
över land och rike
över år och sekler


Och aldrig kunde hon
släppa blicken
fokuserad i fjärran
aldrig kunde hon
skåda skönheten
omkring sig
av rädsla
för att falla


Och under sin färd
glömde hon att dansa
det som varit hennes
sanna glädje under sin färd
rädslan grep tag i henne


Och aldrig såg hon
de hjälpande händer
sträckta upp mot henne
aldrig såg hon
de skyddsnät
händerna spänt upp
under henne


Hennes rädsla
gjorde henne
blind och döv
rädd för livet självt






Fri vers av Nic
Läst 294 gånger
Publicerad 2005-12-07 22:59



Bookmark and Share


  Jojo
Tycker om innehållet i din dikt - fint bildspråk. Kanske känns raderna lite avhuggna och korta på sina ställen, men du hade kanske en avsikt med det. Bra beskrivet om rädsla att leva och förlorad livsglädje.
2005-12-08

    Bodil Sandberg
En tragisk berättelse om lindanserskan...jag kom att tänka på min balettfröken som jag hade när jag var liten....hon var speciell...ung och hängiven...men på nåt sätt så var det som om hon bar en inre sorg...mycket bra poetat tycker jag...lite identifierar man sig ju själv också med henne...
2005-12-08
  > Nästa text
< Föregående

Nic
Nic