finner blott jorden utanför sin skorpa
finner blott kraften utan sin styrka

hur stor del är jag av dig?
när månen möter solens stormar
utanför det vakum av obesvarade frågor

så längtansfull i sitt söndriga vrak att
sommarens ljumma lättja somnade in
i sin egenskapade naturlighet och som förde
oss ut till nya breddgrader

kan längtan döda en levande själ
och tortera de vakna vyerna?
när broar brinner som ska föra
oss till horisontens kant

skönja regnet som fyller tidvattnets gåta
där hämnden blir det kvarglömda allena
skönja skogen som döljer vidderna och
får mina tårar att fylla tomrum

hur stor del är jag av dig?
vart finns jag utanför de celler som bara andas luft?
då korsade stigar bara förvirrar
och för mig ut på villovägar i ditt Universum

hur sönder kan man bli?
då splittrade delar rammar oceaner som sköljer
och bortom frånvaron söker vi varandras tvillingstjärnor

finner blott ord som väger intet
finner blott tomhet som fyller ett allt

jag är dina kyssar restaurerade
din smäktande ballad i stormens öga
och den mening som borde prioriteras

hur stor del är jag av dig?
när jag finner ett skal av löften
hur stor del är jag av dig?
när jag ser din önskan i din blick

finner blott solen utan sitt ljus
finner blott skönheten vid sin yta