Den gången var han borttrollad ur minnet. Jag fick några lugnande besked och bilderna sipprade bort efter hand. Jag visste inte om det var dröm eller verklighet. Men om jag ska tro doktorn, så var det en dröm. Han kom till mig. Ändlös, blottarrock över hårlösa bringa, hela baletten. Och snöt i näven som en nyfiken granne.

Stod att du är nervöst lagd. Jag tog emot din inbjudan. Den var ett steg i rätt riktning. Jag köpte mig en fluga för att se proper ut. Mindes tillbaka i taxin. När jag bodde här på North Fuller Ave denna blåa varma oktoberdag. Jag hade med mig en ros och en pistol, och du tackade artigt. Satte dem genast i två vaser. Började visa mig runt.

Men jag förstod aldrig vad jag såg. För det fanns bara ett enda rum, till taket fyllt av luftmadrasser. Och när den fule med prestige kliade sin vårta, då ville jag aldrig mera se. Efter detta försök till Annifrid backade jag ur. Gick nerför drömmarnas allé. Hörde dig jubla över ett uppnått mål.

Så jag är fyllo och hon sitter naken på sin fars kontor. Uppvikta knän, smal som framträdande revben. Söner som inget ville, inte ville leva, har ångrat sig. Och döttrar som har dragit sig tillbaka in i sina rum. För att njuta av min tystnad! Och hon som inget äter, bara små portioner av plommon.