Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

huset

Med ens tog jag mig runt huset.

Sprang eller gick. Gick eller sprang.

Visste inte mycket mer än att det gick fort.

Och långsamt. Som om det satt någon som trollade därinne.

Hann också tänka att det säkert fanns någon

som skulle sagt att det här

det här

det här cirklandet inte alls var normalt.

Men det hade säkert också sagts att det

betydde något. Något som var i görningen.

Det var precis när du verkligen tittade in och ut

som jag började springa.

Med ens började jag.

Och någon skulle säkert ha sagt att det där huset

det där huset

precis det där huset

det där huset jag tog mig runt

- det var  jag




Fri vers av vissla
Läst 343 gånger
Publicerad 2005-12-15 12:48



Bookmark and Share


  Propella
Hoppsan! Den här texten skriker verkligen. Den blandar mystik med fantastiska formuleringar;

"Visste inte mycket mer än att det gick fort.
Och långsamt. Som om det satt någon som trollade därinne"

som att läsa en tanke.
2005-12-16

  Per Rydberg
Jag tycker mycket om "huset".
Det finns väl alltid nån som säger att det man gör inte är normalt. Vem är han att döma! Det finns så mycket levande i din text, tycker jag! Som om någon pratar till läsaren och orden nästan stockar sig. Upprepningarna av "det här" och "det här huset" är som om diktjaget tog sats för att det som ska komma är något oväntat kanske rent av förbjudet att säga. Du bygger upp en mystisk stämning utan att användaa annat än vardagsord - det tycker jag är stor diktkonst!!
2005-12-15
  > Nästa text
< Föregående

vissla
vissla