Sprängfylld av stjärnstoft, krumbuktar sig natthimlen. Vi andas in den frostiga luften och häpnas över kylan som fyller våra bröst.

Den leende månen följer våra steg i dygnets utmarker och lyser upp de spår vi är satta att följa.
Som osaliga andar trotsar vi sömnsjukan och lierar oss med vakenheten.

Vi stoppar stjärnorna i fickan och lägger månen i en korg. Som dyrgripar sparar vi våra nattskärvor.
När nattens grepp hårdnar, balanserar vi på den tunna linjen och faller slutligen in i mildhetens dvala.

När gryningstimmen gror är vi redo att möta dagen. Vi är pånyttfödda kalvar som lockas till stordåd. Vår framtidstro är osviklig och världen gör sig redo.