Fyra vackra pojkar vandrar
ensamt i en trasig flickas hjärta

Den första får fröken Anas gratulationer
han ser ut som en våt strand i morgonljuset
hans leende får månen att be om nåd
hans skratt lockar till sig hela världens uppmärksamhet

Den andra minns jag från små dagar
han säger alltid de perfekta sakerna
han är en riktig talare
han dansar sommardanser så magen värker
han charmar solen som åtrår honom mer än något annat

Den tredje är att föredra alla kalla nätter
han är som glimrande stoft
han är svår att se igenom
honom skulle jag vilja kalla för min
han säger att han älskar mitt sätt
han säger att jag påminner honom
om någon som hela världen älskar
vad han än gör så är det perfekt

Den fjärde har en tät mystik runt sig
han är så hemlighetsfull
han vill laga mig trots att jag säger att det inte går
jag skulle kunna hålla hans hand

Fyra små bedårande pojkar
har alla nästlat sig in i en stackars flicka
som ångrar många av hennes beslut

Himlen bugar för dem
Jorden skälver av äran att få bära deras fötter
blommorna skäms för sin fulhet när de går förbi

Det är bara flickan det är fel på
dumma flickor
elaka pojkar skrämmande främlingar fyllda av löften

så är det den femte pojken
som hon lovade sitt hjärta till
han som alltid står där
han som tar alla hennes problem och lyfter upp henne
han som står ut med de andra
och hon har sagt till honom
du har mitt hjärta nu och för alltid
hon glömde bara att säga
att hon tänkte lämna ut det lite på vägen