Det enda du lämnade eftervärlden var din tårar
I dem återspeglades den rädsla du hade fått utså

Sakta hade de runnit ner för dina bleka kinder
Närmare golvet under dig
Det rena golvet

Golvet var inte längre rent

Du var inte längre kvar

Snabbt hade du flytt därifrån

Blodet från kroppen rann ut på det lutande golvet
Sakta rann det mot det högra hörnet vid det öppna fönstret
Fönstret var öppet
utanför lekte barnen

Varje dag hade du hört dem leka
Utanför fönstret
Det stängda fönstret

Du hade trott att du skulle klara det
Att du skulle stå ut
Att du en dag skulle få bli fri
Så som han hade lovat
Men gränsen hade blivit nåd

Du hade legat där med hans äckliga kropp över dig
hört hans tunga andetag mot din öronsnibb
Sen var det över han hade vänt ryggen mot dig
böjt sig ner för att ta upp sina byxor

Då

Nu fanns han inte mer

Blodet hade färgat dina händer röda
Men du kände bara lättnad

Med de blodiga händerna hade du öppnat fönstret
Tittat på barnen och hört deras skratt

Äntligen

Med stora steg hade du sprungit ut mot den röda gungställningen