Ansikten från de sörjande
Knotiga lönnars rötter
Förvridna i den frusna jorden

Händerna som river i tjälen
Krafsar, river upp naglarna med rötterna
bringar ingen åter, mer än
den sista nattens förnekelse

Andedräkten från de andra
hänger som ett horn i nacken
ett stinkande moln av förtvivlan

Det regnar nu, och
under lönnars tak
faller våra tårar i kapp
med smattret från regnet där ute