Deras hjärtan var i trasor
då allt gick snett
Deras själ såg blott fasor
vad som än hände blev inget rätt

Deras förtvivlan fanns där
som ärr i deras hjärtan
Lämnade av någon de hade kär
och de vet inte vad ska göra åt smärtan


När de ville gråta ut
och skrika högt av sorg
När deras plågan ej hade ett slut
och deras känslor byggde en borg

Då kom Du
räddaren i nöden
den ensammaste man
som rättade deras öden

Du pusslade ihop dem, limmade
bit för bit med kärlek och hopp
Deras ögon Du såg till att de glimmade
deras smärta ska med Dig få ett stopp

De lämnar Dig med ett leende
lämnar Dig med tack och adjö
Men ingen av dem var seende
att Du föll för varje ung mö

Priset som står i boken
är att Du deras plats tar
Och visst gör Du så, Token
att Du ger tills inget blir kvar

För varje hjärta Du läker
faller Ditt egna isär
Men om det är en sak som är säker
Du deras smärta medvetet bär

Du är inte elak eller fördomsfull
då Du dig starkare dig finner
Du tål känslornas kvävande mull
bättre än de starkaste kvinner

Därför skulle ingen få veta
smärtan Du bär inom dig
När du får kvinnor att leta
det bästa inom sig

Men jag vet och därför skriver jag
för det är det enda som jag kan
Följ ingen fånig, sårande lag
följ med mig och bli min man



Du behöver inte laga några hjärtan

Du behöver inte tyngas med besvär

Du kan lämna den påtvingade smärtan

Du behöver bara finnas hos mig, här


Men jag vet vad Du vill önska
och jag vet vad Du vill göra
Du tycker varje kvinna ska grönska
men det gör det inte enklare att höra


Det hjärta Du skulle lagat och det du fick mig att hoppas

har nu slutat med att Du mitt hjärta har krossat