Jag känner basen i golvet, eller i taket.
Kanske inifrån mig själv.
Och jag undrar varför jag inte längre kan se några stjärnor
när jag tittar ut genom mitt fönster.
Ljuset från taklampan är inte tillräckligt,
aldrig blir det tillräckligt.

Jag har stora mängder grönt tyg i en byrålåda,
men ingenting att göra av det.
Se där.

Jag ser
kaos närma sig, känner igen honom,
men lyfter inte ett finger.
Det är inte ett välkomnande,
det är en stillastående flykt.
Jag har lämnat min kropp,
lämnat den på rälsen,
handlingsförlamad.
Jag är någon annanstans.