Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En flicka

Men hon var inte längre densamma.
Hon var en annan.
Såg likadan ut.
Kanske lät lite mindre.
Kanske syntes lite mindre.
Lite blekare i konturerna.
Och hon hade förflyttat sig.
Rörde sig nu mest ute i kanterna.
Log inte så ofta.
Skrattade inte med magen.
Hon visade mindre av tänderna.
Och av hjärtat.
Hon märkte själv av övergången.
Men hon kände mest stress.
Och den Stora Tröttheten.
Den lilla också.
Hon ringde sällan upp.
Hon svarade inte alltid.
Nästan aldrig.
Hon kände sig inte hemma.
Ens hemma.
Bar alltid med sig en främmande kropp.
Likadan.
Men en annan.
Det syntes i sömmarna.
Det syns alltid i sömmarna.
Om man är en annan.




Fri vers av Zandra Flygh
Läst 531 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-06-21 10:18



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Mycket rymmer i denna text... En värld, som förhoppningvis kommer att bestå av vackra färger i framtiden.
2014-01-04

  Carola Zettergren
Den flickan känner jag igen.. Tack återigen :)
2014-01-02

    ej medlem längre
Åh vad jag tycker om den här, den går rätt in! :)
2011-07-07

  VildLilja
Oj va bra, och vilken känsla jag fick inom mig.
Det där med att känna sig bortkommen och vilsen är så hemskt.
2011-06-21

  Tor-Björn Fjellner (Mr T)
Vad jag önskar att denna flicka hittar hem till sig själv igen.
Inte nödvändigtvis bli likadan som tidigare, men att finna sig tillrätta, känna in en balans i tillvaron.
2011-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Zandra Flygh
Zandra Flygh