så jävla speciell
mitt kära slutord
du måste bara få
styrkan att kunna ge

så släck min törst!

fåfängan är abnorm
slutslängen så krossande
få viljan att rasera
objekt av kontrast

låt inte skitiga ord destruera mina ambitioner att nå höjder av fulländning

sök, för helvete sök, och finn formuleringar av fruktad klass
råstyrkor av besjungande ord
och fyllnader av graciösa prepositioner

jag drunknar i mina gemener
och flyger av substantiva jämförelser medan versalerna skrattar sig till sömns av dess överlägsenhet

så kom min kristallklara förnimmelse av jordnära tolkningsmöjligheter
få mitt renodlade vokabuläristiska fenomen att framstå som förångade ord i alster som sprutar av energi och framåtsträvande

hur jag än kämpar och gräver, så avgörs det på mållinjens millimeterord

där, just där får jag till den slutliga klämmen som en värld bara självdör i

men evigheten har sin plats i meningarnas totala framskridande, och slutet dödar sin egen uppgrävda grav med krucifixets fåniga leende

fåfängan är abnorm
och jag skjuter mig ut mot egots totala frihöjder

jag är en död man i en död mans kista utan liknelser som krossar allt motstånd

RABIAT!

låt inte skitiga ord destruera mina ambitioner att nå höjder av fulländning

mina ord är inte min egendom
de är enbart spelpjäser på en plan fylld av bekräftelsetörstande själar

aldrig varit så törstig

som nu!