Om nätterna, när jag drömmer,
känner jag ej hur mycket jag saknar.
I sömnen jag tacksamt glömmer,
att du ej längre bland oss finnes.
Men på morgonen, när jag vaknar,
drar jag mig åter allt till minnes.

Dagtid jag längtar fram mot natt,
för då återvänder du hem till mig.
Och i drömmarna jag hör ditt skratt,
när du skämtar och skojar förtjust.
Det är just så jag väljer att minnas dig,
som något positivt, glatt och ljust.

© Boa Berg
2005-12-09
04:19