Jag kommer hem till er med bra betyg. mvg i biologi, mvg i alternativ medicin, mvg i idrott, ordförande i elevrådet, uppmuntran av lärare, höga ambitioner att göra bra.

tänker på miljön, sköter mina läxor, tränar och har sunt förnuft.

men g i matte c borde jag gjort bättre, flygledare- klarar du det då? det krävs JÄTTE mycket, lärare- det är ju inget kul, får ta skit av elever, biolog- vill du verkligen bo i ett labb och inte träffa människor

städa på ditt rum, varför har du inte tvättat, kan du inte hjälpa till nån gång, du är så slarvig, du missar lektioner för elevrådet, du är så lat, glömde du bort tiden du skulle till frisörn, FÖRSOVA SIG är något jag och pappa ALDRIG tillåtit oss att göra!

kan du inte bara se mina bra prestationer, acceptera mig för den jag är. uppmuntra mina skolarbete, säga till att jag är bra. jag kan ärligttalat inte minnas när du sa till mig att jag är bra på något.

ni hör mig gärna sjung men låten passar ALDRIG min röst. jag håller på med sport men kampsport är för idioter som knarkar eller är almänt misslyckade och slår ihjäl varandra

NI! har alltid sagt att ni vill att vi ska gå vår egen väg. Jag har aldrig krävt hjälp! jag har klarat min skolgång helt själv sen första klass! jag lärde mig skriva och läsa när jag var FYRA! och har skött allt sen dess. Jag har alltid fått ta storasyster rollen och fått sköt mig själv(för att jag velat det men dock) när ni satt i soffan och jag läste läxor år 2000 då jag börjat skolan och tyckte det var skönt så släppte ni mig fri, det gjorde att jag som individ inte fick samma intressen i alla lägen som ni har! och nu är det fel!

jag är fel
och min bror är så jävla bra! miss unnar honom inte det han är min största skatt men jag hatar att se hur nöjda ni är med hans uppfostran till den "perfekta avjutning av er själva" och sen se på mig och tänka att ni inte riktigt lyckades...