Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till Mamma...


Med dina händer smekte du bort tårar som rann,

med dina händer uppfostrade du mig och min bror.

Med endast dina två händer ensam gav du oss allt vi behövde.

Två stökiga barn som gjorde livet ett helvete för dig.

Trots alla prövningar som du gått igenom finns du kvar.

Och jag är stolt.

Jag önskar jag hade din styrka, din intelligens.

Du klarar allt hur svårt det än är.

Två män som du älskat har tagits tidigt ifrån dig.

Gud har inte varit snäll med dig.

Idag är du ensam men du är stark.

Du var överallt, men ändå hade du två jobb.

När vilade du egentligen mamma? Hur orkade du?

Mat på bordet, disk, tvätt, handla och alla vardagssysslor plus två jobb.


Du vågar inte älska igen, jag önskar jag kunde ge dig något för din smärta.

Önskar jag inte hörde dina tysta gråt om natten.

För jag är rädd, rädd för att du inte alls är så stark.

Du är bara människa mamma, och jag är vuxen nu.

Jag vet, jag är din dotter.

Men jag kan också vara din vän.

Som du var när jag var yngre och inte visste bättre.

Du var min mor först, min vän sen.

Du förtjänar så mycket kärlek. Du har mycket kärlek kvar att ge.

Än har du beundrare det vet jag.

För du är vacker mamma, du är inte bara mamma.

Du är kvinna också. Ta hand om dig mamma.

För jag behöver dig. Jag älskar dig mamma.

Det är din tid nu.


L.Brown
Copyright
2005-12-09




Fri vers av Lene
Läst 644 gånger
Publicerad 2005-12-09 12:40



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Vilket innerligt varmt flöde av bekräftelse som du skänker din mor ...
Såväl i delarna som i helheten är omdömet 5 fullt berättigat - språk, form och annan stilistik faller helt bort ur bedömningen då det du förmedlar känns så mycket väsentligare och att du lyckas göra det så bra som du gör!
2006-01-25

    Porslinsdockan
så otroligt generöst mot din mor
2005-12-29
  > Nästa text
< Föregående

Lene

Mina favoriter
Älska aldrig en poet