Jag leker med kniven mot min hud,
och plötsligt hör jag ett svichande ljud.

Blodet kommer, men det rinner inte ner,
utan forsar bara mer och mer.

Men istället för att försöka få det att sluta,
tänker jag på alla dom händelser jag i evighet har försökt att undanskjuta.

Som på beställning börjar tårarna rinna,
och den lilla känseln jag har kvar i hjärtat börjar likt en flammande eld att brinna.

Medan allt rinner av mej i en stilla ström,
fladdrar bilder från mitt liv förbi som en sista levande dröm.

Nu när allt hopp har tinat ut,
förstår jag att det inte bara är över,
utan nu är det slut...