lövet singlar sakta ner mot marken

Det tillåter sig att tänka tillbaka, tillbaka till tiden då det stod i knopp

kan fortfarande känna smärtan och förväntan av att slå ut i blom

minns känslan av, allas beundrande blickar över dess storslagna form och magnifika gröna färg




Det kommer ihåg känslan av hur solens strålar sakta smekte konturerna

regndroppar som bjöd på fantastisk fräschör

Lövet skälver plötsligt till i fallet, känner av kylan och smärtan av att försöka hålla sig kvar

ser tillbaka på grenen

Och vet, att snart, så är det ett med jorden