Hjärtat ligger oskyldigt på marken
Blottas oskyldigt i natten
Blåslaget och tunt

Du plockar upp bitarna
Ömt
Länge glömd
Hittade tillbaka om än bara för en stund

Sandslott i havet
Bortsköljd av vågskvalet
I hundra år förtvinad och ung
Bortglömd

Föruttnelsens början
I blodcurkulationens slöja
Bakom ett skynke av jord
Gömmer sig bakom ett ord
Av kärlek

Händer tunna som tårar
Kan föröka sig som kalla kårar
Genom ryggraden på ett sandslott
Som börjat ruttna för längesen

Stillsamma andetag när du plockar upp bitarna
Av ett trasigt hjärta
Ihopslagna av vaksamhet
Och röreslen är fullkomligt
Fri