du sa "livet är kort, lev det väl, lev det snabbt"
och jag levde så snabbt jag kunde
men jag kom ändå aldrig ikapp dig
i din rusning genom livet

Du tog alltid för dig mest
för du sa "ibland behöver man inte be om lov, det räcker bara att det går".
Jag trodde dig, och jag fyllde mina armar med sår
men dina armar var mycket större än mig,
jag kände dig, när du virvlade runt mig

du sa "jag måste känna allt, för jag vill inte missa mina chanser".
Jag gömde mig bakom träden
och jag följde dig på din jakt
genom tid och rum
för du ville vara allt, någon sagt till dig.

du sa "världen är för liten för mig."
Och jag trodde dig.
Jag letade också efter en annan plats för dig
där du kunde känna allt du trodde fanns
där du kunde leva i evighet
utan skyldighet att göra något alls.

du sa "kanske är det för sent ändå, världen slutar aldrig gå,
jag kan inte springa ikapp, mina fötter är för små."
Jag trodde dig
och jag stod där bredvid dig
och såg världen gå förbi.