Mascaran på kinden
Och vinden i håret
Ljuset i handen
Se ruinerna som brukade vara staden

Ränder på kroppen
En piska av ångesten
Hjälplöshet, för undergången lämnar spår

Askan i din hand
Berättar en historia om en fruktansvärd brand
Det ryker fortfarande om lågorna
Som ödelade ditt liv
Hela du är en självgod fantasi
För staden står där den alltid har stått
Askan i din hand
Är sand från en öde strand
Med uppspolade vrak
Och miljontals ensamheter har gått här innan dig
Men ingen har varit så ensam som du

En trivial ordlek
Om vad som kom först
Ångesten eller depressionen
Vad är rädsla utan brännsår
Var är den där båten
Som skulle segla iväg
Med dina tyngder?

Mascaran som rinner
Har du byggt upp och rivit
Alldeles själv
Med vinden i håret gick orkanen runt dina ord
Och slog sönder allt som rörde dess elektricitet

Vem visste att piskan kunde
Röra någon annans hud
Och riva upp ett moln
Av sot och damm.