Det finns saker som bara
inte går att förstå och
jag hakar alltid upp mig
för det är jag ledsen

Jag går till graven varje dag
fäller några tårar
placerar ut nya tulpaner och
lämnar ett foto så änglarna kan se

Det gör så ont att se hur allt gick så fel
jag har hört att det finns en punkt
då det är dags att sluta sörja och älta
men vad händer om det inte går och
man bara måste få ut skiten
innan det går att gå vidare och bli
lycklig med någon annan

Jag orkar faktiskt inte leva
med mig själv jag gör mig galen

Det är inte dig jag sörjer det är mig

jag kanske kunde komma undan dig
men att komma undan mig själv går bara inte
det är en person jag måste hantera och
den enda jag verkligen verkligen inte
står ut att umgås med
det finns en liten röst som skrattar åt mig
i mitt huvud och säger att jag är så ful

en vacker dag ska jag skriva
ett klagobrev till den rösten
jag har bara inte hittat kraften att göra det än

dödsångest
jag orkar bara inte mer
jag vill lämna jorden och allt vad det innebär
för jag
är trött

jag ville bara stanna för barnen vi skulle få
men du är long gone och du tog dem med dig
jag tror att jag
alltid kommer att älska dig
och det
dödar mig