Av det obevekliga morgonljuset, kastades jag in i den oväntade vakenheten.

Med nattens himlafärd fortfarande dunkande i pannan.

I drömmen fanns du där, alldeles nära, tätt intill.

Du gav mig redskap för att färdas.

Med opalskimrande vingar tog du mig till solen och månen.

Som gnistrande stjärnor gjorde vi krumsprång i universum.

Inget hinder var för stort, ingen väg var för lång.

I allt jag gjorde fann jag din trygga gestalt. Du lämnade aldrig min sida.

Nu finns du här i hopplöshetens vardag och i stunder av glädjerus.

Som en perfekt passande nyckel i mitt livs nyckelhål.