Vi brukade skratta åt alla dem
som sa att solen går ner
och inte går upp igen
Att varje morgon är en kamp
för att ta sig upp ur sängen
och reda ut det toviga håret
som fastnat framför ögonen

När alla barnen slutat leka på skolgården
och tystnaden är total
då måste man skrika
och man måste skrika högt
för att höras
man måste skrika högre
och högre
och högre
än innan
för att det ska låta över huvud taget

Vi brukade skratta åt dem

Sedan satte vi oss på de tysta skolgårdarna
och vi skrek inte alls
vi började vara helt tysta
för att matcha det som inte lät

Och vi skrattade inte längre