Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

IRJA

För länge, ett halvsekel sedan
gymnasieåren,
förtjust i henne, intagen av Irja,
en kväll på bio, i glassbar,
blyga blickar,
hjärtklappningar,
två varma händer,
hand i hand på promenad

Vid Irjas hemdörr
hon ville ha kavaljeren intill sig,
hon ville leva en sensibel natt i gästhem
vara tillsammans en kort stund
i varandras famn

Han var oerfaren, det kom oväntat,
frapperade honom,
visste inte hur ta ställning till
timid, generad, väluppfostrad
Han värjde sig för det förslag

Då för tiden
levdes bannlysningstider,
det skulle ha varit brott mot konvenans!
Sällskapande med Irja förlorade sin färg.
Han saknade henne åren därpå, men
hon hade bosatt sig långt borta på landet.
Hon var onåbar,
ett ungdomårens kära minne!




Fri vers av Heikki Hellman
Läst 209 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-02-03 10:16



Bookmark and Share


  walborg
Så varsamt och fin skrivet om en relation som aldrig fick utvecklas till ömsesidighet.
2011-02-03
  > Nästa text
< Föregående

Heikki Hellman
Heikki Hellman