att vara kritiker

är ett otacksamt och obetalbart yrke

skiten rinner liksom in från samma hål det rinner ut

balans kallas det...

fråntagen den rätt att synas ur perspektivet där jaget blir i maskopi med andras svett och kreativitet

det hyschas och smusslas i korridorernas dunkla utrymmen
dimman lättar alltid efter ett sjöslag och hämtat från miljontals kopior synas sedan ordens naivitet,
felaktighet
och tolkningsrätten blir en förbannad dygd

det går att dansa ensam när ingen tittar på
men är ett renodlat helvete när omvärldens massiva definition av rätt, skapar små mikrokrig och livnärs sig enbart på olycka och elakhet

parasit kallas det för
fast det existerar bara hos andra

kritik är utveckling en framskridande
en lärdom som ska går i arv
en kunskap som ska förvaltas väl
respekteras

kritik är bara idioti när det blandas ihop med ett ego

i vår värld är det väldigt många ihopblandade

de kallar sig för kritiker
och det är ett otacksamt och obetalbart yrke