Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Prolog

Solen smekte min bara hud
där jag låg intill dig
havet rullade in sina svalkande vågor
till den törstande sanden

Dina händer kändes lugnande
betryggande och väntande
på livet som låg i träda
hoppets gnista brann inom oss båda

Mina ben kändes lätta när de flög över marken
jag sprang längs vattnets bränningar
solens sista strålar glödde med sin lugna förväntan och
jag kände mig fri från oro och vemod

Ett ögonblicks lycka fyllde hela mitt inre, ja hela
kroppen vibrerade av denna känsla
med dig vid mig sida blir jag aldrig ensam
till dig kan jag alltid hitta hem

Jag älskar dig




Fri vers av Känselspröt
Läst 198 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-02-03 20:30



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Stämningsfyllt, vackert och välskrivet.
2011-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Känselspröt
Känselspröt